Bestiga berget
Rubriken kan säga mycket, mitt liv känns som en ända lång uppförsbacke och jag längtar tills jag känner att jag kan stå på toppen och vara nöjd över mig själv. Idag gick jag upp på billingehus och stod där och tittade ut över Skövde en bra stund. Många tankar gick runt i mitt huvud och många frågor kom upp. Jag har länge undvikit att tvivla på mig själv men idag när jag stod där på toppen så började jag verkligen tvivla på om jag kommer fixa allt. Med allt menar jag vikten, skolan och fotbollen. De är tre delar som tar stor plats i mitt liv just nu. Det som tynger mig mest just nu är fotbollen, jag tycker inte att jag får ut något av all träning mer än att jag rör på mig. Jag kämpar så mycket för att få spela A-lagsmatcher men det kommer troligen aldrig bli av, jag ligger nog långt ner på reservlistan. Jag kan gärna spela i F19+ men det är inte samma spel som i ett vanligt damlag, och frågan är ju om jag kommer utvecklas så att jag kommer platsa i A-laget då? Många säger till mig att jag borde sluta om jag känner så, men det är lättare sagt än gjort. Jag har många gånger funderat på det, varje gång jag kommer hem från träningar där jag känner att allt bara är rent ut sagt åt helvete. Jag har en stor kärlek till fotboll och jag älskar det så mycket, men den här känslan att inte duga är inte fullt lika rolig. När det gäller vikten så har jag nått mitt stora mål, men det känns som att jag inte är riktigt nöjd ändå. till den 3 juli ska jag ha gått ner 25kg och det är 5 kg kvar och denna vecka har inte det gått så bra att hålla mig från onyttigheter, och även om jag tränar så går det jämt ut så det har nog inte hänt någonting åt något håll denna vecka och det motiverar mig inte precis. Nya tag nästa vecka, förhoppningsvis är min vardag fylld med så mycket aktivitet så det inte ska vara något problem att hålla sig borta mot onyttigheter. Till sist är det skolan som inte är det bästa, det känns som att all motivation är borta och det är en hel del kvar, varav en tenta. Är grymt besviken på kursernas upplägg, lärarna har inte planerat dem bra, och dessa borde inte gå parallellt med varandra för det blir för mycket tyngd på våra axlar. Det värsta är att alla inlämningar och andra saker ska göras den sista månaden och det gör att många nästan springer in i väggen.
Ja nu har jag biktat mig här för mina kära bloggläsare, och jag tänker fortsätta att gå upp på billigehus och rensa hjärnan. Det kan behövas ibland och även att man gråter en skvätt.
Utsikten från billingehus
Syns inte så bra här men det är brant neråt
Så himla fint, så här såg det ut hela vägen upp i skogen
