Sofia Magdalena

Sakta men säkert glider man ifrån varandra, man hittar sina egna liv och har inte tid för varandra. Sorgligt men sant. Men i vissa fall kan man undra om det är därför eller om det är rent utsagt för att man inte tycker om en? Många funderingar dyker upp i huvet? För vissa kanske man inte duger längre? För de personer som alltid funnits till hands och alltid varit en sann vän. Ibland känns det som att jag finns för dem men de vill inte att jag finns för dem utan söker sig till andra i stället. 

Nu när man börjar närma sig 20 årsåldern kanske inte vänner ska va lika viktiga som de har varit förut? Man kanske börja leta efter sin livs kärlek som alla andra? Men det är inte det allra lättaste. Saken är den att de personer runt min omgivning som har hittat den har helt enkelt valt att utesluta sina vänner och sen så finns de inte kvar. Medens andra bevarar de båda på bästasätt... 

Känns som att de sista håller på att glida ur mina händer med, en dag kanske man står där själv? Eller en dag kanska man har hittat andra personer som betyder mycket för en? Jag har kvar tre år på Högskolan och jag hoppas i allfall att jag kommer hitta några som kan stå vid min sida under svåra stunder.

Jag är i allfall glad att jag har min Mamma som står vid min sida under de svåraste stunderna, även min moster har varit till stor hjälp under den senaste tiden. jag behöver verkligen någon som jag kan prata med ibland. Jag har inte det lyxet att man har en syster att prata med även om jag önska det över hela mitt hjärta. Livet kan inte alltid vara frid och fröjd för alla människor.....