Sofia Magdalena

jag trodde verkligen att seminariumet skulle vara till stor hjälp till uppgiften, men nu i efterhand känns det som att allt bara har rört till sig ännu mer. När jag satt dä på seminarium kände jag bara hur bägaren rann över, jag blev helt tom:( Jag bara hörde alla andra prata runt omkring mig, men jag orkade inte lyssna, det ända jag såg framför mig var ett stort svart tomt hål. Det känns verkligen att jag är på sluttampen av denna termin, jag har verkligen ingen ork alls, men jag måste bli klar med allt innan julafton, så jag kan njuta av den och sedan kuna resa bort med ett gott samvete. Jag förbjuder verkligen mig själv att ta med något som har med skolan att göra i huvudtaget till Thailand, desutom har Sandra förbjudit mig också. Jag vill verkligen kunna se änden på det hela men just nu kan jag inte det. På fredag är den ända lediga dag jag har denna vecka, och då ska jag sätta mig i skolan och stanna där tills jag är klar. Det som ska finnas kvar som minimum är finslipning och stavfel som ska rättas. Vet inte om jag ska sitta mer idag och plugga? Känns som att det knappast är någon idé  när jag känner mig så här:(  Sitter bara och gråter och gråter och tårarna sprutar, kanske behövs helt enkelt för att jag ska få tillbaka krafterna.