Sofia Magdalena

Alla hjärtans dag ger mig bara en stor klump i magen, en klump som återkommer varje år sedan jag gick de första åren i skolan. alla hjärtans dag kan såra många mer än att glädja någon. Jag minns när vi varje år från 4-6:an hade kärleksveckan den veckan alla hjärtansdag inföll. Denna vecka fick vi lära oss olika kärleksdanser och göra kort till varandra i klassen, det var roligt att göra kort och ge bort, men jag fick ju aldrig någonting tillbaka:( Det hände kanske en gång, men vad gjorde det lilla kortet när alla andra fick stora högar. Sista dagen på kärleksveckan skulle killarna i klassen hämta oss tjejer hemma och gå med oss till skolan (fråga mig inte varför) och de skulle ha med sig en ros. Dagen innan så sa fröken vilken kille som skulle hämta en och varje gång när mitt namn kom upp så hörde man en stor djup suck från den som skulle hämta mig. Ska ett barn i skolan behöva få uppleva detta? Jag hoppas att detta inte förekommer fortfarande på skolan? När jag är klar som lärare kommer jag inte fira denna dag med mina elever, och om det är så att jag måste så ska alla göra ett kort till alla i klassen så ingen blir utan. Det är här mobbningen visas och jag vet att jag inte är ensam och har upplevt det här. Det sitter säkert många därute som har varit med om precis samma sak.

När jag gick på högstadiet så skulle vi dansa salsa på alla hjärtans dag och vi var mindre tjejer i klassen så alla tjejer skulle i alla fall få dansa tänkte jag. men så var det ju inte. Tre killar stod och tvärvägra dansa med mig så jag fick inte vara med och lära mig någon dans. Jag har aldrig varit så ledsen i hela mitt liv som jag var just den dagen och mina lärare fick allt höra hur dumt jag tyckte det var att de skicka iväg oss på sådant när de inte är där och ser vad som händer. Ja som ni hör så är denna dagen ingenting för mig. jag kan säga till den personen jag tycker om att jag gör det 365 dagar om året så varför måste jag göra det extra mycket denna dag?